Ingegerd Råman, gör mig inte yngre än vad jag är!

I mitt jobb som fotograf möter jag ofta beslutsfattande kvinnor i olika chefspositioner. En av dessa kvinnor poängterade vikten av sin erfarenhet i en intervjusituation. Hon menade att hon aldrig hade kunnat bli en lika bra chef om hon hade antagit jobbet då hon för första gången blev erbjuden det strax innan hon fyllt trettio år. Då det var dags för fotografering började samma respektingivande kvinna att förminska sig själv genom att skämtsamt antyda att jag skulle retuschera bort hennes rynkor. I det här skämtsamma antydandet låg en sorglig och stor motsättning. Att klona bort rynkor som står för erfarenhet. Den erfarenhet som hon precis talat om var avgörande för hennes kompetens och som gjorde henne till den uppskattade chef hon var idag.

Tyvärr är det snarare en regel än ett undantag att kvinnor förminskar sig själva då det kommer till fotografering. Helt plötsligt handlar inte fotograferingen om att framhålla vem de är och vad de gör utan om hur de ser ut. När de gäller män ser situationen oftast helt annorlunda ut. De vet varför de blir fotograferade, att det handlar om deras profession och inte deras yttre. Det är ytterst sällan jag möter en man som förminskar sig själv genom att prata illa om sitt utseende. Det här märks tydligt i fotograferingsstunden eftersom de ofta tar en självklar plats även med sitt kroppsspråk. Jag påstår inte att alla män trivs framför kameran men min poäng är att de som regel inte förminskar sig själva genom att tala illa om sitt utseende och åldrande. Jag har mött manliga och frilansande fotografkollegor som har för vana att retuschera bort rynkor på kvinnor. När jag ifrågasatte det här så försvarade sig min manliga kollega med att han inte bryr sig om etik och moral när det kommer till det här, om hans kunder (i det här fallet ett magasin) är nöjda med bilderna så betyder det att han får mer jobb och det är en utsatt ekonomisksituation att vara frilansare. En rolig paradox är att den här personen trots detta uttalande nyligen bytt arbetsbana eftersom  han tyckte att livet som fotograf var alldeles för ytligt. En annan manlig kollega som hade fotograferat en kvinnlig VD för ett stort internationellt bolag under ett antal år satt och retuscherade bort i princip alla hennes rynkor. Kvinnan var då i 45 års åldern. Han sa att han gjorde det eftersom kunden dvs det internationella bolaget återkom år efter år, vilket han tog som ett gillande och ett godkännande.

Det är ingen nyhet att kvinnor ofta är omslagsmodeller till magasin och att bilderna är hårt retuscherade. Många kändisar som har passerat 40 år pryder dessa omslag framför allt till kvällspressens bilagor. Jag tycker det är synd att vi matas med dessa retuscherade bilder som tillslut i våra medvetande blir till stereotyper av hur man som kvinna ska se ut efter att ha passerat 40 år. Jag har en ståndpunkt och det är att kvinnor som män måste få åldras även på bild. Vi behöver bilder i vårt samhälle där kvinnor i alla ålderkategorier får ta plats. Vi behöver förebilder, äldre kvinnor som åldrats på ett naturligt sätt och som inte förminskar sig själva genom att dölja sitt åldrande utan istället är stolta för vad åldrandet står för dvs erfarenhet och kunskap. Samma erfarenhet och kunskap som har tagit dem till den plats de är idag, det vill säga inflytelserika kvinnor inom svensk kultur.

När jag fotograferade Ingegerd Råman, sa hon spontant, Gör mig inte yngre än vad jag är, vilket gör henne till fanbärare för detta projekt.